Många tankar idag...

Idag har det inte varit någon bra dag. Kroppen är fortfarande risig efter Stockholmsresan. Tänk att det ska vara så svårt att sätta gränser! Jag vill så mycket. Jag vill göra saker. Uppleva. Känna. Vara. Men jag känner mig så begränsad och fastlåst i en kropp som inte håller med hjärnan. Varför kan jag inte bara acceptera hur läget är? Varför kan jag inte anpassa mig efter kroppen dagsform? Varför kan jag inte lära mig att säga nej. Till mig själv. Och till andra.
Jag vet att jag inte ska misströsta.
Jag lever. Jag har tak över huvudet. Mat på bordet. En underbar son. Och fantastiska vänner.
Varför kan jag inte nöja mig med det? Varför vill jag ha mer?
Jag borde vara tacksam istället.
Tacksam för att jag slipper rullstolen och klarar mig riktigt bra med en krycka.
Tacksam för att jag klarade av att föda min son. Taksam för att han lever och mår bra.
Tacksam för att mina vänner fortfarande finns vid min sida trots mina humörsvägningar och alla problem.
Jag borde vara tacksam för att solen går upp varje morgon. För att fåglarna sjunger. För att jordgubbarna är billiga och jag kan äta så många jag vill.
Ja det finns hur mycket som helst att var tacksam för.
Varför känner jag mig då som jag gör?

Jag tar mig en jordgubbe till och hoppas på att det känns bättre i morgon.
I morgon är en ny dag. Med nya möjligheter.
I morgon kommer det bli en bra dag.
Det tycker jag att vi bestämmer det. ;-)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0